För första gången sen jag var tjugo år gammal, om man bortser från när jag blev pappa, känner jag att jag ser ljust på framtiden igen.

Inte ens fyllda fyrtio och jag har redan två vuxna barn som mer eller mindre lämnat boet. Ett kraschat äktenskap bakom mig men ett nytt, fantastiskt, liv med en underbar fru framför mig.

Tiden går fort när den inte går sakta!

Jag har insett att jag är värd så mycket mer än att låta någon annan tala om för mig vad jag kan eller inte kan. JAG väljer vad, eller vem, som är bra för mig eller inte.

En gång i tiden lät jag någon annan ta sådana beslut åt mig. Jag rättade mig efter vad någon annan ansåg att jag borde tycka. Så många färre advokatmöten det kunde blivit i vårdnadstvisten om min son om jag inte gjort som någon annan tyckte vid vissa tillfällen.

Två år av min relation till min far tappade jag på samma sätt. Jag lät någon annans tycke styra mina åsikter och mina handlingar.

Hur kan man vara så korkad!?

Hursomhelst vaknade ju jag till slut och tog mig i kragen så pass att jag kunde lämna det där bakom mig. Sen kom min älskade Ann-Sofie och tog mig lite till i kragen... Eller, nej! Hon stöttade mig så jag kunde rycka upp mig det sista snäppet med. En fantastisk handling och tålamodsprövande vill jag lova.

Det händer saker i mitt liv nu. Positiva saker. Många förändringar, både stora och små. Det finns två eller tre personer som inte delar min lycka men som jag gärna hade delat den med. Tyvärr gör de vad jag kommit att kalla en "Stefan" det vill säga; De upprepar mina misstag. Åtminstonde verkar det så.

Alla har rätt till sina misstag och alla har rätt att ta sig ur dem på egen hand.

Så får det vara och när den tiden kommer är min dörr öppen. Var den dörren är återstår att se... Kanske i en annan del av landet än den är nu.

 Man vet aldrig så noga när man inte är säker på vad man inte vet.

Nu är det mitt i natten studerande Fru Bodström har både jobbat och läst läxor och gick därför och lade sig lååååångt före Herr Bodström.

Det är dags för mig att göra henne sällskap. Tätt intill i vårt mysiga sovrum.

Livslågan är tänd igen och brinner stark i mitt bröst.

Stefan är mitt i livet och njuter av varje sekund!

Fem minuter till framför min braskamin sen tassar jag upp för trappan, som inte står där den stod, till min fru som väntar mig och som jag längtat efter hela dagen.

God natt kära vänner!

Sov sött och dröm blött.

Poff