2010

För mig som är född på sjuttiotalet låter det fortfarande lite sciens fiction när jag hör det årtalet.

Nu är vi där om mindre än ett dygn!

2010... Året då jag fyller 40. Det ser jag fram emot. Då ska jag ha en fest för nära och kära som blir lika kul som festen vid mitt bröllop.

Vad gäller mina barn vet jag inte vad som händer... Det kan ju knappast bli sämre än det varit detta året. Ingen som önskade god jul och jag tvivlar på att någon av dem önskar mig ett gott nytt år imorgon heller.

Gott nytt år till er mina barn!

Jag har inga problem att önska mina barn det men jag får ju göra det här tragiskt nog. Jag vet ju i alla fall att önskningen når fram här.

Huset blir "färdigt" i en rasande takt nu. Innan jul snickrade jag färdigt rummet som fortfarande var som en vind. Nu har vi spacklat och målat och lagt golv och till och med oljat det så att det är lätt att torka av och fint att titta på. Nu ska BARA listerna på plats på hela ovanvåningen och i badrummet och i hallen och i.... Nä det var BARA de ställen jag redan räknat upp ja.

Varför är det så svårt att slutföra just den biten? Jag har hört det från andra med... "Kommer inte listerna på plats med detsamma så kommer de aldrig på plats."

Här ska de på plats men först ska jag gå och köpa dem. Haha.

Sen ska allt vara färdigt minsann.

Å andra sidan smids det ju redan planer för utbyggnad men det blir en senare fråga.

Nytt tak ska införskaffas och läggas under 2010 är förhoppningen.

Om det går ska köket byggas ut i samma veva men det beror lite på hur mycket byggmaterialet kostar och om jag får det nya jobbet jag har sökt.

Ytterligare en resa till Egypten står på listan över saker att göra nästa år.

Framför allt ska det precis som detta året bli ytterligare ett år i en skön tillvaro med min nyblivna Fru Bodström och alla våra gamla och nya vänner och bekanta.

Det har tagit mig tre år sen jag reste mig ur askan av vad som borde varit ett liv och med hjälp av min älskade Ann-Sofie har livet bara blivit bättre och bättre och det ser inte ut som om det kommer att ändra sig.

Nyår har i många år varit en ångestfylld högtid som nästan känts sorglig. Ett nytt år... Ett år äldre... Farliga raketer och mycket fylla... Huga! Detta måste undvikas!

Jag har insett att det var inte mina känslor inför den här högtiden. Den jag levde med hyste dessa känslor så starkt i så många år att jag började tro att även jag tyckte så. Jag hade fel.

Nyår är en högtid som är värd att fira. Jag är på väg in i ett nytt tidevarv med lite mer erfarenheter och lite, lite mer visdom än tidigare. Det är en lycklig tid att gå till mötes. Hand i hand med min fru och övriga som vill dela vår lyckliga samvaro.

Jag har återknutit kontakter med människor som under min uppväxt betytt mycket för mig men som drog sig undan under de mörka sexton åren jag tvingades bryta med mitt förflutna och sky alla nya bekantskaper.

Min kära vän A tillika gudfar åt min son finns i mitt liv igen. Gamla skolkamrater hör av sig och jag upptäcker att jag inte bara får prata med dem utan uppmuntras att göra det och att umgås med dem.

Det känns fan som att resa sig... Pånyttfödd! Som Phenix ur askan.

Jag är har ett liv igen och jag välkomnar alla som vill dela det och glädjen med mig!

Jag tror jag sagt det förut men det kan inte upprepas tillräckligt många gånger.

Sent på natten nu... Eller tidigt på morgonen. Det beror på hur man ser det.

Nu ska den här mannen i alla fall snart klättra uppför trappan till min sköna kvinna som ligger och väntar på mig i vår sköna säng och sova.

Innan dess ska jag ställa mig i dörren och ta ett bloss och titta på mitt Äsperöd som jag kommit att älska. Utanför dörren är himlen stjärnklar. Det är fem minusgrader och den nyfallna snön ligger som ett pudertäcke över marken.

Kalla den Änglamarken!

Slut för i år men Gott nytt på er allihop och god fortsättning!

Nästa år hoppas jag ni följer med i forsättningen på vår resa tillsammans in i framtiden både läsare och vänner.

God natt och krama varandra i trafiken!

S

Så har det då blivit juldagen. Dagen efter julafton. Fast jag firade förstås julafton dagen innan dopparedagen.

Tillsammans med svärföräldrar, kusin D, bonusbarnen och min kära fru Bodström åt vi en mastig julmiddag från ett julbord som var späckat med god mat och dryck.

Tomten kom på besök... Tomten växte fram ur granen som står på gräsplanen utanför vårt hus och barnens ögon var stora som tefat.

Lyckat, vill jag säga, är en underdrift av stora mått.

Självaste julafton, den riktiga, firades med fru och kusin. Mestadels i soffläge mellan måltiderna medelst tv-tittande. Skönt vill jag lova.

Idag ska vi ta oss iväg till Ystad och titta lite på bio. Världens genom tiderna dyraste filmproduktion har vi fått höra. Det ska minsann bli intressant. I synnerhet som det påstås att den dessutom är oerhört kritisk till USAs inblandning i Irak.

Lite mat och lite pyssel till och sen bär det iväg.

I övrigt undrar jag bara hur fan det kommer sig att två vuxna barn som har telefon men inte lämnar ut sina nummer och som har msn och facebook inte kan förmå sig att bara skicka en liten julhälsning. Illa!!!

God fortsättning även på er ändå... Hoppas ni har det förbannat bra!

God Jul och God Fortsättning alla ni andra som förtjänar det!

Stefan

Nu bär det strax iväg!!! :o)

Det ska bli häääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär
ligt!

Hinner inte mer... Det blir mer blogg en annan dag.

Hej hopp gummipropp!

S

En gång var jag tillsammans med en person i hela 16 år. Jag tillbringade i stort sett varenda timma på dygnet med samma person förutom de timmar vi var tvugna att gå till en arbetsplats. På gott och ont. Ett val jag gjorde. Många saker händer ju mellan två personer som lever så tätt inpå varandra och dem ska jag undvika att gå in på här.

En sak som dock förbryllar mig är relationen mellan personen jag levde med och min egen mor. Under alla år var de två som katt och hund. De avskydde varandra och var inte sena att upplysa mig om detta faktum när en av dem inte var i samma rum. Jag kan lugnt påstå att språket som de använde om varandra, när någon av dem talade med mig om respektive person, inte var nådigt. Jag var nog dålig på att upplysa dem om att jag inte var intresserad av sådana intriger men det hör inte hit.

Människan jag levde med var den som var mest påstridig. Det gick så långt att hon förvägrade sitt barn att träffa sina farföräldrar under en mycket lång tid. Nästan två år. Jag gjorde inget åt saken vid tillfället. Jag var lojal mot min "andra hälft". Tokigt! Visserligen var detta hat från min sambo mest riktat mot min mor och kanske var det just därför jag inte gjorde mer motstånd mot avståndstagandet.

Min mor har under min uppväxt regelbundet låtit mig förstå hur besvärlig jag varit och hur besviken hon var över att jag inte föddes som flicka. Hon har ju alltid önskat sig en dotter. Hon har öppet kritiserat mig inför vänner och bekanta och jag har förstått nu att hon dessutom lade skulden på mig när en av hennes rishögar till bil totalhavererade och hon behövde låna pengar till en ny. Min mor och hennes mor har tillsammans suttit och talat om för mig vilken odåga jag är och i samma mening upplyst mig om att jag blir mer och mer lik min far för varje år som går och på det viset låtit mig veta vad deras gemensamma åsikt om honom var. Ja, jag kan ge oändligt många exempel på vad min mor sagt och gjort mot sin son. Dessa nämnde jag mest för att belysa vilken relation vi har haft genom åren. Jag tror för övrigt inte att jag var mer besvärlig än någon annan tonåring på åttiotalet.

Hursomhelst avskydde ovan nämnda kvinnor varandra och var som sagt inte sena med att låta mig veta detta.

Nu, tre år efter att jag separerat/skiljt mig från min före detta verkar dessa två kvinnor anstränga sig oerhört mycket för att hålla kontakten med varandra. Idel vänliga ordalag och hälsningar byts mellan de två.

Vad jag undrar är om de kommit fram till att de har en gemensam "fiende". Kan det kanske vara så att två kvinnor som hatat varandra öppet och som enbart har mig som gemensam nämnare kan finna en gemenskap i att de har eller har haft en relation med mig? Skrämmande...

Ännu mer skrämmande är att båda dessa kvinnor verkar ha gjort till sina livsuppgifter att göra livet surt för mig och den familj jag försökt skaffa mig ett liv med nu och som jag skulle vilja att mina barn är delaktiga i.

Det kommer förmodligen inte att hända delvis på grund av ovan nämnda kvinnor...

Imorgon är en annan dag!

Imorgon ska jag åka till Ystad med Fru Bodström!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström göra bruk av sin bröllopspresent!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bo på spa!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bo i lyxsvit!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bada jacuzzi!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström äta god middag på hotell!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström njuta av livet och varandra!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bara vara!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström önska att alla kunde ha det som vi har det!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström tänka, bara lite granna, på alla goda vänner vi har för...

Imorgon ska Herr och Fru Bodström vara för upptagna med att må himmelsk bra och vara tacksamma för att kunna tänka för mycket på alla goda vännerna!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström sova gott!

Nu, ska Herr Bodström släppa tangentbordet och förflytta sin lekamen från stolen till sängen på ovanvåningen där härliga Fru Bodström ligger naken och väntar....

Adjöken!

S

Natt igen....

Hämtade ved när jag rastade hundarna i min lilla trädgård. Nu är korgen välfylld igen och "sovklabbarna" kommer att hålla kaminen varm hela natten. På datorn är spotify igång. Medan jag var ute satte Fru Bodström igång Thåström och medan jag eldar och skriver blogg sjunger en hes röst om spik som regnar från himlen och om att ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce och utanför mitt fönster faller det skånska vinterregnet över Änglamarken. Återigen ser jag en ruta fladdra till i hörnet på min datorskärm om att min dotter loggar in på msn... Återigen loggar hon ut utan att säga hej. Jag säger inte heller hej... Känns som att det bara blir bråk när jag står för mina åsikter. Någon gång kanske det hela löser sig. Någon gång...

Jag tänkte ligga kvar på soffan och glo tomt på dåliga tv-serier som visas hela natten men insåg att jag har något bättre på ovanvåningen i min säng. Dit ska jag gå när jag har satt den sista punkten i nattens blogg. Jag kommer ändå inte på någon lösning på hur jag ska nå fram till dem jag saknar. Alltför många i deras närhet verkar ha ett intresse i att de inte talar med mig. Men, men..

Nu lämnar jag bloggandet en stund igen och sätter mig framför min kamin och lyssnar färdigt på Thåström och röker en cigarett innan jag klättrar uppför trappan till min lilla himmel i vardagen.

Goodnight, you princes of Maine. You kings of New England.

S

I lördags blev fröken Johansson Fru Bodström. Ingenting kunde gjort mig lyckligare just nu. Jag njuter...

Jag njuter av att veta att det finns så många trogna, gamla kära vänner som fortfarande anser att min vänskap betyder något. Det ska jag ta vara på bäst jag kan! De människor som kan se bortom skitsnacket och lögnerna som sprids och aldrig verkar ta slut.

Idag fick jag reda på att det inte bara pågår terror via telefon och blogginlägg här mot mig och min fru utan även på facebook. Jag lovade mig själv och många andra att sådant inte skulle behandlas här på bloggen men tre års terror är svårt att skaka av sig när det blir påtagligt som idag. Det får fan vara nog nu. Jag begriper inte hur man kan bära all denna bitterhet så länge? Människor som ljuger och bedrar tillhör mitt förflutna... De jag stöter på nu och i framtiden identifieras ganska snabbt och avpolleteras fort och kanske, tyvärr, utan andra chans på grund av tidigare erfarenheter. Allt för att få lugn och ro.

Hur som helst... Fredagen med inköp och hämtning av tärnor och bestmän och idel vänner avlöpte väl. Ni som läser min älskade frus blogg vet redan detta och har sett en del bilder från själva händelsen. Ni andra kan följa länken vid sidan (MinNärmsta) om ni är nyfikna. När första gänget var hämtat och vi knappt var hemkomna så började vännerna från kollektivet Gökboet ramla in och fredagen blev fylld med många roliga timmar.

Jag mår så bra och är så lycklig så här flera dagar efter bröllopet att det enda som möjligen skulle kunna vara lite grädde på moset är om mina barn skulle kunna tänka sig att tillbringa lille julafton hos mig. Hoppet är det sista som dör men jag väntar mig inte för mycket.

Tyvärr finns det minst två personer som gärna sätter stopp för just den saken. Jag nämner inga namn men ni vet vilka ni är. Ni läser ju dessutom min och min frus blogg regelbundet.

Sist vill jag tacka ALLA som var närvarande på mitt bröllop och på festen efteråt. En lika rolig fest har jag aldrig varit på! Här var det minsann ingen som höll hyckeltal som sedan togs tillbaka några veckor senare eller till och med samma kväll! Det var verkligen från hjärtat alltihop med massor av glädje och kärlek.

Med sådana vänner är jag rik även om jag förlorar alla mina ägodelar.

Ett enormt tack till min härliga FRU!!!

Hon har slagit ett rekord vad gäller att vara gift med mig... Hon har klarat en hel vecka med mig UTAN att slänga vigselringen i ögat på mig!!

Jag har minsann tur jag. :o)

Sussa sött alla goa vänner och ni andra som förtjänar det.

S