Nyss hemkommen från min praktikplats ligger jag här på soffan och förundras över vissa människors småaktighet.

Jag har under lång tid efter min skilsmässa undvikit vissa platser i Malmö för att inte stöta ihop med vissa människor och på så vis förarga dem. Jag insåg långt om länge att jag då även valde bort att träffa många av mina vänner som när de går ut går till just en av dessa platser och att jag då blir lika begränsad av att inte gå dit som jag var i mitt tidigare äktenskap.

Eftersom terrorn, som jag nämnt i tidigare bloggar, mot mig och min fru aldrig riktigt avtagit även om vi låtit bli att blogga om vissa saker eller låtit bli att visa oss i Malmö har jag nu bestämt mig för att inte ta hänsyn till dem mera. Malmö är både min och min frus födelsestad och vi älskar att vara där med våra vänner.

Lika så får det vara slut på att undvika att skriva om vissa saker bara för att ett fåtal personer inte uppskattar vad vi skriver. Tycker de inte om våra blogginlägg kan de ju helt enkelt låta bli att läsa dem men de verkar vara helt besatta i att lusläsa vad vi skriver för att sedan skriva ogrundade, elaka kommentarer som faktiskt har ganska lite med blogginnehållet att göra. Bittra människor som verkar ha alldeles för lite att göra på sin fritid som verkar uppta alltför stor del av deras dygn.

Vad är det för typ av människa/ person som ständigt anser sig nödd och tvungen att "kasta skit", förnedra och vara elak men som aldrig någonsin kan skriva under med sitt namn eller för den sakens skull ringa MIG istället för min fru med tanke på att det egentligen är mig de har problem med eftersom de påstår sig säga alla dessa elaka saker de säger bara för att de känner min dotter.

Nej så mycket civilkurage har inte sådana personer. De ger sig, likt schakaler i flock, istället på den som är mest tacksam att trakassera. Jävla fegisar rent ut sagt. Energitjuvar! Småfolk och parasiter är vad de är.

Hur som helst så har jag nu legat på soffan framför datorn alldeles för länge för ute i vår nu vackra österlenträdgård lyser solen starkt på verandan och min söta fru hade kaffet klart åt mig när jag klev in genom dörren. Så nu ska jag ta henne i handen och kaffet i den andra och kliva ut i vår lilla bit av Änglamarken och njuta av vårt underbara vårväder, vår finfina trädgård vid vårt underbara lilla hus i vårt underbara liv där nästan allt går precis som vi vill.

Tjingelingeling nu Bodström gå ut i vida världen....

häpp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja... Vad ska man säga.   Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset. Offentligt. Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig. Det är ändå intressant ...

Så ligger jag på soffan igen.... Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt. Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden. Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.   Samtidigt ...

      Det fanns en gång en "flicka" som var så himla förälskad i sin man. Politiskt engagerad var hon med.... Sosse var hon visst. Tills "flickan" åkte lite rutchkana på några regnbågar. I slutet på den regnbågen stod en annan "flicka" som...

Länge sen jag skrev här.... Livet tar ibland ovanliga vändningar. Jag blev egen företagare först med café och sen med smide och montage... Det första gick mindre bra och det andra tar verkligen fart. Jag har tidigare skrivit om min förra skilsm...

Nu är det jul igen... Tog mig en titt på statistiken innan jag bestämde mig för att skriva. Konstant samma fyra som håller koll på om jag skrivit något nytt... Hej på er och god jul! Kanske dags att skaffa sig ett nytt intresse!?   Även Fanto...