Fantomen sover aldrig... Inte jag heller verkar det som. Jag har en trasig tand som inget farmakologiskt preparat verkar bita på. Så då ligger jag här och lyssnar på musik och skriver blogg framför brasan som alltid sprakar och sprider skön värme i det lilla huset.

Emellanåt tittar jag in på lilla fruns blogg och ser efter vad hon tänker om saker och ting. Lilla frun kan man verkligen säga nu. Det är en fantastisk resa hon har gjort som vida överträffar vad någon annan jag känner har gjort. Oerhört många kilon har rasat det senaste året och den viljekraft som ligger bakom detta är beundransvärd. Medan mjuka toner från Pink Floyds "The division bell" fyller mitt huvud inser jag att mitt liv utvecklar sig i helt rätt riktning till slut.

Nog finns det tråkigheter i våra liv, precis som i alla andras, och ibland kanske mer än i andras av olika anledningar. Jag tror inte vi är unika på något sätt men just nu har vi det förbannat bra. Det syns ett fruktansvärt starkt ljus i slutet på en mörk tunnel som har varit väldigt lång. De som följt de få bloggar jag skrivit har nog förstått att jag tidigare levt ett liv där man inte släppte in människor i familjen för att det då skulle bli svårt att hålla fasaden uppe. Allt var inte så bra som jag medverkade till att få det att se ut som. Jag orkade dock aldrig lägga så stor energi på det som Hyasinth i skenet bedrar och kanske är det därför jag bestämt mig för att aldrig mer lura mig själv eller andra på det viset igen.

Livet är vackert och alldeles för kort för att hålla på med sådant.

Tyvärr är livet också fullt av människor som inte vill att man ska ha det bra eller som inte vill tro att det kan vara så bra. Förstår inte varför!? Förstår inte heller varför man inte kan säga det rakt ut till mig. Jag är en stor pojke och jag klarar av att höra andras åsikter.

Skänker en tanke till min vän Ibrahim i Egypten som lyckligtvis bestämt sig för att stanna på behörigt avstånd ifrån oroligheterna i Kairo. Kan inte vara lätt när resten av hans familj befinner sig betydligt närmre upproret.

Man inser plötsligt hur världsliga våra problem är här... Lite knapert ekonomiskt men vi har ju för sjutton inte ett potentiellt inbördeskrig att oroa oss för. Man inser hur jävla bra vi har det rent ut sagt.

Jag älskar mig fru och hon älskar mig. Vi bor himla bra och billigt. Min utbildning går framåt med stormsteg och snart har jag kanske en inkomst att räkna med. Nej, inte kanske... Snart HAR jag en bra inkomst. Det ska bli himla skönt. Kanske ett par turer till Finnmark eller Irak där de också behöver svetsare och betalar dem bra. Livet är fullt av möjligheter och jag tänker ta för mig av dem.

Önskar att de som anser sig vara mina fiender också får uppleva sån lycka.

Klockan springer som vanligt ifrån mig när jag ligger här och skriver ner mina tankar. En skön stund på dygnet när jag väl tar mig tid för det. Nu ska jag avsluta mitt skrivande för denna gången och sätta på lite mer Pink Floyd och dricka upp min cognac framför spisen innan jag smyger upp i sängen och kysser min fantastiska fru.

Sov sött där ute!