Ja, jädrar vad tiden går!

Nyss var det den 20/4 och nu har plötsligt nästan hela sommaren gått. Tid är en märklig företeelse som påverkar mig ganska lite bortsett ifrån att det finns för lite av den på ett dygn. För ett tag sen var jag 19, precis som min dotter är nu, och nyss fyllde jag 41. Två barn och en jädra massa föräldramöten han det bli där emellan. Föräldramötena fortsätter i och för sig med goa, fina bonusbarnen som förgyller min vardag varannan vecka. De kom i fredags och på lördagen hade vi en heldag tillsammans i malmö och såg på bio och åt godis och hamburgare efter Fru B´s avslutade träningspass. En härlig dag med barnen och en fantastisk och målmedveten fru.

Söndagen mötte mig med strålande solsken här i Änglamark och efter diverse turer, med kusin D till Ystad för diverse inköp, åt vi middag tillsammans för att sedan gå ut och riva ned hängrännor och skrapa färg så vi kan göra huset lite finfint på utsidan med. Här inne är det mysigare än någonsin. Äntligen ser livet ut som jag önskat.

Under sommaren har jag hunnit bli färdig med min utbildning och dessutom skaffat mig en anställning. Svetsprov är lagt och nu väntar jag bara på röntgensvar som ska tala om ifall jag lyckats.

Jag har kommit långt sen jag var nitton år och sidospåren har varit många. Under många år blev jag så övertygad av min omgivning, om vem de ville att jag skulle vara, att jag helt glömde bort vem jag är. Många gånger fick jag frågan var den Stefan fanns och till slut blev jag utskälld för att inte vara den jag var när jag var nitton. Tacka fan, och gudskelov, för att jag inte är lika dan när jag nu faktiskt var 16 år äldre!

Det har tagit tid. Det har varit en lång resa, både inre och rent fysisk men allt fler pusselbitar faller på plats hela tiden och jag är en lycklig man. Lycklig för allt stöd jag fått av min familj under resans gång.

Stort tack till min söta fru och hennes föräldrar som gjort så mycket för mig och som hela tiden accepterat mig för den jag är och möter alla förändringar som sker med respekt och glädje.

Klockan är sen och det är dags för den här smeden att smyga upp till lärarkandidaten och sova tätt intill. Imorgon ringer klockorna redan 05 och småttingar, som inte är så små längre, ska köras till skolan innan arbete och högskolestudier startar.

Fantomen smyger tystare än djungelkatten!

Bloggen är igång igen. Kanske sporadiskt till en början men dock igång.