Hallå, hallå!

Välkomna till det nya året, 2011!

Året som än så länge lovar massor av möjligheter och som ligger framför oss som en outforskad värld som bara väntar på att bli upptäckt.

Jag har inte skrivit på ett tag men jag är ofta inne och tittar på min statistik för jag tycker det är lite intressant att se om någon verkligen är intresserad av att läsa det jag skriver. Oftast har jag en låg siffra. Ett ganska jämnt antal personer som tittar in då och då och läser antar jag. Men ibland så får jag en pik i statistiken och då undrar man ju följdaktligen varför. Det där förbryllade mig länge men så insåg jag, efter att jag blivit tipsad naturligtvis, att de där pikarna i besöksstatistiken inte alls beror på vad jag skriver utan snarare på vad någon annan skriver. Gud så tokigt.

Emellertid är det då så, som många förstått av tidigare bloggar, att jag haft ett minst sagt besvärligt uppbrott bakom mig och att den historian inte riktigt vill ta slut även om jag håller tyst i telefonväg och bloggväg och håller mig undan med en aldrig så låg profil.

Till saken!

Jag får då reda på att mitt ex börjat blogga och i direkt anslutning till hennes inlägg så drabbas min blogg av en "läsarstorm". För att vara mer precis så innebär det att ganska exakt sju läsare tittar in på min blogg utöver de vanliga besökarna som jag har ganska bra koll på.

Jag har ju tidigare nämnt att min relation till mina barn blivit milt uttryckt ansträngd efter den skilsmässan. Mer exakt skulle jag vilja påstå att relationen är obefintlig men det är inte mitt val. I mitt liv finns det plats för alla familjemedlemmar.

Hur som helst så bortsett ifrån en del antydningar i min föredettas blogg som var direkt riktade till mig kan man säga så tyckte jag att hennes liv, som hon beskriver det, verkar gå i rätt riktning till slut. Vad vet jag men det är så hon har skrivit. Det är ju jättebra! Jag kan bara grattulera. Hon och jag kommer aldrig att vara överens om vilka anledningarna var till att det gick som det gick eller varför det var som det var. Var och en vet i hjärtat vad som pågick och vad som hände och vad man väljer att säga till sina nya bekanta får man själv stå för. De som fanns där i vår närhet pratar fortfarande med mig och jag vet att jag inte har något att skämmas för eller att jag inte kunde gjort annorlunda.

Det riktigt tråkiga i den här trassliga historian är att jag nu har ett barn som anser att jag är död och att all kontakt ifrån mig är makaber. Döda ska ju inte höra av sig emellanåt! De döda ska ju vara tysta och framför allt ligga still. Det andra barnet har jag inte heller kontakt med och tystnaden därifrån kan jag bara tolka som ett behov av att ställa sig utanför alla intriger. Ett smart val. 

Oavsett vad som hänt tidigare så har jag alltid ansett att det finns få saker som är så vidriga att man aldrig mer tilltalar en människa vare sig det är en släkting eller en gammal vän och jag vet efter mycket självransakan att jag inte begått någon sådan vidrig handling.

Jag lämnar dörrarna öppna till mitt hem och mitt hjärta, likaså gör min fru, och de som känner sig oförrättade av mig är välkomna att prata med mig om vad som möjligen kan rättas till. Att älta det gamla kan ingen bli glad över i framtiden.

Många har önskat mig död av olika anledningar. Som tur är är de färre än dem som visat sig vara riktiga vänner. Kanske är det för att jag kan bli obekväm när jag känner att jag fått nog och säger ifrån. Jag har oerhört lång stubin men även min brinner ut och då säger jag vad jag tycker och då har jag oftast tänkt igenom saker ordentligt innan jag öppnar munnen.

Härifrån kan det i alla fall bara bli bättre. All lycka till dem som en gång stått mig nära, vare sig de vill veta av mig eller inte!

Jag lovade en gång att aldrig ge några nyårslöften igen och det har jag hållt i 20 år nu men OM jag hade gett ett så hade det varit att aldrig mer gå med på att tvingas hålla käft.

Gravjorden är skyflad åt sidan och liket rör på sig och har länge väntat på att få ge luft åt sina tankar. 

Gott nytt år till alla som förtjänar det!

Fantomen är död, Länge leve Fantomen!