Det är nu länge sedan jag skrev här och jag tänkte egentligen inte göra det idag (eller inatt) heller med tanke på vilka olyckskorpar som bevakar det jag skriver.

Idag har en speciell person födelsedag. Vad hen ska göra på sin födelsedag äger jag föga kunskaper om. Lika så vad hen gjorde på den förra eller den innan dess. Vad som är synnerligen sorgligt med det är väl det faktum att jag aldrig fick en förklaring på varför det blivit så här. Tyvärr spelar det mindre och mindre roll.

Hen bor ganska långt bort från mig men det händer att jag vistas på samma ort eller passerar och någon gång skickar jag ett meddelande med en förhoppning om något. Nu hoppas jag inte ens längre. Jag vet att tystnad ibland är det tydligaste svaret man kan få.

Jag var nyligen i Norrland. Först på en minisemester med mina bonusbarn, som tålmodigt uppförde sig exemplariskt på den tio timmar långa bilresan, för att hämta deras mor som åkt upp i förväg. Väl uppe i skogarna kring de norrländska sjöarna njöt vi av bad, belgisk glass och choklad, äventyr och utsikten över berg och älvar innan det var dags att köra hem igen. Bonusbarnen skulle lämnas i skåne hos sin pappa för att åka vidare söderut i Europa och mysas.

Där efter var det dags för mig och fru B att åka tillbaka till Norrland igen. Denna gången för att begrava min äldsta bror. Alldeles för ung gled han ur livet. Livet hade länge glidit ur honom och till sist tog levernet ut sin rätt. Min vän. Min idol. Min förebild har försvunnit och kvar är minnena om det som var bra.

Detta är naturligtvis något som kommer att ta tid att komma över. Sorgen kommer att finnas där länge och ett stort tomrum har lämnats i mångas hjärtan.

Den tolfte juni, min födelsedag, blev tillika min brors dödsdag. Alltid ska jag minnas dig Torbjörn.

Alltid kommer jag också att minnas den som föddes denna dag, tjugonde juli, som jag inte längre har hos mig.

Jag hoppas att lyckan når dig och att du någon gång får klarhet i vad som faktiskt hänt som gör att du inte längre kan ha kontakt med mig. Ja, det är tragiskt att jag skrivet ett meddelande i form av en blogg men jag är nästan säker på att läser du den inte själv så gör någon annan det och kanske talar de om det för dig då. Grattis på födelsedagen!

Fyra gånger på en vecka har jag passerat din stad och lika många gånger har jag tänkt att jag skulle ta kontakt. Lika många gånger har jag insett att det inte ens är lönt. Lev väl! Det tänker jag göra.

Nu är klockan mycket och jag ska strax krypa ned hos min fru i sängen som står i huset som äntligen blivit ett hem på riktigt!

Fantomens fru är fantastisk

(nytt djungelordspråk)

Fridens ......!