Så ligger jag här i soffan igen och myser. I vedspisen knastrar björkveden och utanför har snöstormen bedarrat...för tillfället i alla fall. Snön ligger meterdjup utom där jag och grannarna skottat fram en liten bit trottoir, här och där, så att man i alla fall kan ta sig mellan gatan och ytterdörren.

I går kväll när det blev fem minuters uppehåll i snöandet bestämde jag mig för att hundarna behövde komma ut i alla fall i trädgården en liten stund eftersom det såg omöjligt ut att prommenera dem ute vid vägen. Efter en stunds mödosamt knuffande på dörren fick jag upp den på glänt så pass mycket att jag och hundarna skulle kunna passera med visst besvär. Väl i dörren stannar min lilla tik Penny och tittar misstänksamt ut på drivan utanför dörren. - Jag tänker i alla fall INTE kliva ut i det där, såg hon ut att tänka. Totte stod strax bakom och trampade och tittade över ryggen på henne och såg ut att tänka, - Flytta dig, flytta dig, jag ska kissa, fort, jag ska kissa, oj snö, jag älskar snö, flytta dig, tjohoo kissa i snön, flytta flytta flytta dig!!

Till slut fick jag lyfta upp Penny. Försiktigt tog jag henne om magen och lika försiktigt kastade jag henne en halvmeter utanför dörren. Hon flög en kort sekund, snett ned mot marken och plötsligt var hon borta. Hon försvann ur mitt blickfång för att efter ett ögonblick dyka upp igen. Jag inser då att hon står på bakbenen och att trots detta sticker bara hennes nos upp ovanför snön.

Idag har fina småtrollen kommit hem igen. Vi började med att ta oss till Tomelilla och handla en smula. Vädret här gör ju att man inte riktigt vet när man kan köra på vägarna igen. Väl hemma gjorde vi upp ny eld i brasan. Ungarna fick mysa i soffan en stund och titta på julkalendern medan jag förberedde lite julbak. Lillkillen kom ofta ut i köket och ville hjälpa till. Stående på en stol vid diskbänken följde han processen noga och frågade då och då om han fick lov att diska något som jag inte längre skulle använda.

Glöggen blev varm på spisen, degen utkavlad och vips så stod jag där i mitt lilla kök, Evert Taube stånkar fram Knalle jul på stereon, och friterar mina klenäter och skålar med min far. Julkänslan infinner sig snabbt i år.

Trots värkande rygg och axlar efter två dagars snöskottning känner jag mig sanslöst tillfreds med tillvaron. Visst finns det alltid saker som skulle kunnat vara bättre men det är minsann inte många i så fall. Jag har en underbar kvinna i mitt liv och två fina bonusbarn och mina tokiga hundar... Det är inte mycket mer jag begär.

När Fantomen snarkar bleknar åskan!