Nu sitter jag här och funderar på min kropp. Jag är inte speciellt kroppsfixerad och bara lagom fåfäng. Trots detta vill ju även jag se fin ut ibland. Nu är det så att jag ska gå och gifta mig med min kära Ann-Sofie och då skulle det provas kläder... Detta är en syssla som jag vanligtvis inte känner skräck inför. Då pratar jag om klädprovandet kanske jag ska förtydliga!

Jag står i mitt vardagsrum och fingrar på de nya kläderna som kommit i paket och känner mig som en femåring på julafton. De är snygga mina vackra kläder! Min kusin D sitter i soffan och Ann-Sofie finns i rummet och pysslar med annat.

Det hör nu till saken att jag för en tid sedan vägde strax över 100 kilo, närmare bestämt 108 stycken sådana. Men genom att dra ned på sockret i kaffet som jag dricker i tid och otid och genom att låta bli portion nummer två allt oftare har jag gått ned till 94 kilogram. En betydligt bättre vikt på en man som är 39 år och mäter 193 centimeter över golvplankorna. Till detta kan jag tillägga att jag tränar kickboxning två, ibland tre dagar i veckan. Man gör ooooooerhört många situps när man tränar kickboxning kan jag tala om. Så många ibland att lumpens fyspass känns fåniga i minnet. Då gnällde man över 100 situps och det var 20 år sen, haha.

Ja tillbaka till ämnet...

Jag drar på mig västen och den sitter perfekt precis som skjortan. Efter detta drar jag smidigt på mig kavajen och knäpper den... Tystnaden i rummet är total och jag hinner nästan tänka att: Det här gick ju bra när kääääääära kusin D tittar på vecken som uppstått vid varje knapp och utbrister på sitt dalmål att " Dä ä liiite mycke fätt där va?"

Bakom mig hör jag i samma ögonblick ett annat ljud som jag ska försöka illustrera i bokstavsform. "Prrrffffffff" ungefär så som man kan tänka sig att det skulle låta om man försöker kväva en kraftig utandning i form av ett skratt genom att hårt trycka handen mot munnen! Jag vänder mig om och mycket riktigt står min Blivande fru där med handen över ansiktet och ser ut som om hon satte något i halsen. Även jag skrattade kan jag tillägga.

Det som bekymrar mig i efterhand är att jag konstaterat att jag gått ned 14 kilo men mitt midjemått har inte minskat en centimeter trots ändrad kost och mycket träning. Tror jag ska gå till ett proffs och ta reda på orsaken till detta. Ska ringa det samtalet på måndag har jag bestämt i skrivande stund.

Imorgon, lördag, ska jag lägga på de där golvbrädorna jag nämnt i tidigare blogg. Kusin D kommer snart igen och då ska det banne mig finnas golv att ställa en säng på så han slipper soffan (så jag får tillbaka min plats när jag vill titta på tv sent).

Jädrar nu är klockan halv ett på natten igen!

Sov gott vännerna och alla andra som förtjänar det!

Fridens...

S