Natthimlen lyser klar med gnistrande stjärnor i det oändliga. Höstluften är lika klar som himlen ovanför och allt är tyst och stilla och inte ens vinden stör i Änglamarken.

Detta var en vanlig promenad med hundarna. Den sista inför natten. Nu ligger jag i soffan och skriver blogg. En värmande brasa knastrar genom fönstren i vedkaminen och livet är så bra som det kan vara. Hundarna sover och min fantastiska fru ligger och väntar på att jag ska smyga upp för trappan. Att smyga upp för den är en konst i sig och verkar närmast omöjligt att genomföra men skam den som ger sig.

Det är ett bra tag sen jag skrev sist. Mestadels för att jag kände att mitt och min frus bloggande användes som ursäkt för att utsätta oss för minst sagt vidrig telefonterror. Hur som helst har jag mediterat och funderat på det hela och kommit fram till att jag har begränsat mig själv för att blidka andra människor i så många år att det måste få ett slut. Jag måste få känna, tycka och skriva det jag vill. Passar inte det vissa människor så må det vara hänt. Jag brukar inte skriva elakheter... Livet går vidare.

Fick nyligen veta att goda vännerna i "kollektivet Gökboet" väntar barn. Jag är lycklig för deras skull.

Jag önskar jag kunde känna samma längtan efter ett nytt liv vid mitt bröst. Någon att beskydda och ta hand om och älska så där villkorslöst som man kan med barn. Så som jag gjorde med mina barn innan de blev så stora att de klarade sig själva. Så som jag känner att jag kan med de små som bor hos mig nu.

Sommaren har varit hektisk minst sagt. Tre arbetsplatser som slagits om att ringa först. Vissa veckor har jag nog bara sovit hemma en eller två nätter.i bästa fall, innan det lugnade ner sig. Nu har jag dragit i "nödbromsen" och bestämt mig för att göra något annat. Det är snart slut med min tid i vården. Ett yrke som jag för övrigt halkade in i för att jag återigen gick någon annans väg och plötsligt har femton år ramlat förbi. På måndag drar skolan igång för min del.

Min fantastiska fru går ju redan i skolan. Hon kommer att klara högskolan med glans. Jag är så himla stolt och hon är så himla duktig.

Jag skaffar mig en riktig yrkesutbildning och får äntligen jobba med händerna. Ett hantverk ska jag lära mig. Kanske till och med ett konsthantverk... Den som lever får se.

Huset.... Jag höll på att skriva renoveringsobjektet men det är ju inte så längre. Det börjar bli så som vi strävar efter att det ska vara. Det är mycket som faller på plats när man lever med en kvinna som låter mig vara den jag är. De sista två åren har varit som en dröm. Alla fina saker som hänt mig. Alla vänner... Nya vänner och framför allt alla gamla vänner jag återknutit kontakten med. Icke att förglömma vissa som varit med mig hela tiden.

Jag har fått nya medlemmar i familjen kan man säga. Min släkt i medelpad som kom in i mitt liv för att stanna. Det är en lång och komplicerad historia som jag ska skriva om en annan natt.

Till dem ska vi åka på skidsemester så fort vi nånsin kan!

På tal om semester är det snart dags för sådan. En ny resa till Egypten. Samma hotell som sist men denna gången ska vi återse vänner vi fick när vi var där sist och vi ska på nya äventyr i Sinaiöknen. Det kommer också i bloggen så småning om. Förra gången åkte vi tillsammans med stora delar av familjen men denna gången blir det vara Herr och Fru Bodström. Det ska bli fantastiskt! Bara hon och jag och alla äventyr som väntar oss. Både i Egypten och i livet. Vi har redan gått igenom så mycket tillsammans att de få åren vi levt tillsammans sammanfogat oss som om vi levt ett liv med varandra. Henne älskar jag innerligt! En oerhört storsint människa, lika galen som jag och som otroligt nog fortfarande säger att hon älskar mig. Trots att jag säger att; Jag kommer strax, ska bara se färdigt det här avsnittet... Och sen vaknar jag plötsligt med soffkudden i ögat, tar bort den och hör en ljuv stämma säga- Jag saknar dig där uppe... Kan du komma upp nu? Och då är klockan fyra på morgonen. Ändå blir hon glad när jag till slut masar mig upp för den knarriga trappan som trots hårt arbete FORTFARANDE inte riktigt står i lod.

En sån kvinna borde man gifta sig med.. Javisst ja! Det har jag ju gjort. Ett av de bästa besluten jag har tagit i mitt liv.

På tal om att masa sig upp för trappan.... Det ska jag göra nu.

Till er som undrar var i änglamarken vi bor säger jag så här... Man kör väg 11 från malmö till Sjöbo och tar mot Tomelilla. Därefter kör man några kilometer, tills man ser en skylt som pekar österut och kan utläsas Vanstad. Den vägen svänger man in på och så småning om kommer man till ett samhälle som heter just Vanstad. Det kör man rakt igenom. Sen följer man vägen i lagom hastighet, så att man kan njuta av den vackra naturen, och när man så efter en stund kommer till Tranås..... Då har man kört för långt!

Nu ska jag sätta mig framför brasan och lyssna klart på Tubular Bells och meditera och skänka min far en tanke....

Fantomen är död. Länge leve Fantomen!

 

Fia

10 oktober 2010 22:24

Min fina och underbara Stefan.
Min livskamrat, frände, älskare, make...ja och allt vad det nu är du är för mig♥
Det har varit en gåva att få stå vid din sida under de här snart tre åren. Du har växt från en sluten mussla till den levande, levnadsglada och nyfikna man du idag är.
Tack för att du är du och för att du älskar oss så, vi din familj.

Puss från lilla frun♥♥

http://mittinnersta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja... Vad ska man säga.   Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset. Offentligt. Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig. Det är ändå intressant ...

Så ligger jag på soffan igen.... Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt. Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden. Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.   Samtidigt ...

      Det fanns en gång en "flicka" som var så himla förälskad i sin man. Politiskt engagerad var hon med.... Sosse var hon visst. Tills "flickan" åkte lite rutchkana på några regnbågar. I slutet på den regnbågen stod en annan "flicka" som...

Länge sen jag skrev här.... Livet tar ibland ovanliga vändningar. Jag blev egen företagare först med café och sen med smide och montage... Det första gick mindre bra och det andra tar verkligen fart. Jag har tidigare skrivit om min förra skilsm...

Nu är det jul igen... Tog mig en titt på statistiken innan jag bestämde mig för att skriva. Konstant samma fyra som håller koll på om jag skrivit något nytt... Hej på er och god jul! Kanske dags att skaffa sig ett nytt intresse!?   Även Fanto...