Lagom hemma från sanslöst varma, underbara, trevliga Egypten ligger jag här i soffan och lyssnar på stormvindarna som viner runt knutarna på vårt underbara lilla hem i Änglamarken. Snön ligger tjock över landskapet kring vår by och hundarna ligger på golvet framför vedspisen och värmer sig.

Igår firade jag och min älskade lilla fru ettårig bröllopsdag och livet ler emot mig.

Just nu ligger hon i sängen där uppe och pluggar. Hon är himla duktig lilla Fru Bodström.

Det spökar i mitt hus... Eller ja, där jag befinner mig. Ibland när jag går förbi ett fönster eller en spegel eller ser på någon filsnutt eller foto från semestern så ser jag en person som jag vet inte har varit eller är där. Jag ser min far överallt tycker jag. Jag inser naturligtvis att jag delvis gör det för att jag saknar honom oerhört mycket trots att det är tio år sen han lämnade detta livet bakom sig.

Jag börjar inse att jag har en del likheter med honom och kanske är det mig själv jag ser. Hur som helst är han saknad och jag inser allt oftare vilken idiot jag var som kastade bort flera år på att vara bitter, för att "glädja" någon annan, och lät bli att träffa honom. Lyckligtvis ändrade jag på det och fick min tid med honom innan han försvann. Men den tiden var alldeles för kort.

Jag slutar nog aldrig riktigt att sörja min far men jag börjar förstå att han ändå är med mig genom livet på något vis. Han finns där omkring mig, i mig, och jag glädjer mig åt att kunna känna hans närvaro.

Jag är tillfreds och jag tror att han ler när han ser mitt liv idag. Det är en skön känlsa.

Nu är det dags att smyga upp för trappan till sängen igen... klockan ringer redan halv sex på morgonen nu för tiden.

God natt och kör försiktigt på vintervägarna!

"Ibland tar Fantomen av sig kläderna och sover som en vanlig man"

 

Lilla fru Bodström

30 november 2010 00:50

Jag fick aldrig träffa din pappa och det sörjer både du och jag. Men jag har fått lära känna honom via andra som har berättat om honom.
Lasse, David, dina bröder och många fler och jag har insett att du är en spegelbild av din pappa.
Det är synd och skam att du missade de åren som du gjorde. Samtidigt tror jag han visste, det är det många som har sagt så här i efterhand...att han visste vilket helvete du hade.

Din pappa är precis som så många av oss som älskar dig, stolt över dig!!!

Tack för ett underbart år!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja... Vad ska man säga.   Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset. Offentligt. Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig. Det är ändå intressant ...

Så ligger jag på soffan igen.... Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt. Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden. Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.   Samtidigt ...

      Det fanns en gång en "flicka" som var så himla förälskad i sin man. Politiskt engagerad var hon med.... Sosse var hon visst. Tills "flickan" åkte lite rutchkana på några regnbågar. I slutet på den regnbågen stod en annan "flicka" som...

Länge sen jag skrev här.... Livet tar ibland ovanliga vändningar. Jag blev egen företagare först med café och sen med smide och montage... Det första gick mindre bra och det andra tar verkligen fart. Jag har tidigare skrivit om min förra skilsm...

Nu är det jul igen... Tog mig en titt på statistiken innan jag bestämde mig för att skriva. Konstant samma fyra som håller koll på om jag skrivit något nytt... Hej på er och god jul! Kanske dags att skaffa sig ett nytt intresse!?   Även Fanto...