Alla inlägg den 17 september 2017

Av Stefan Bodström - 17 september 2017 16:57

Så ligger jag på soffan igen....

Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt.

Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden.

Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.


Samtidigt brottas jag med det som varit.

Var det fina år... Eller var det fina också bara en slöja? En lögnaktig fasad? Ett sätt att nå dit man vill?

Jag är på papperet nyligen skild men i realliteten försvann "frun" redan i oktober 2016.

Det var då hon första gången sa att hon trodde hon var kär i sin kvinnliga arbetskamrat.


Den gången var det ingen stor sak.

Inte heller efterföljande månaders kryptiska facebookinlägg om "inre resor", "regnbågar" och "om en varm hand som höll hennes".

Det började långsamt gå upp för mig att det inte var min varma hand det handlade om.

Många gånger bad jag om ärlighet...

Många gånger sa jag rent ut att "om du tvivlar på oss så lämna mig nu medan vi fortfarande kan prata med varandra"

Jag blev anklagad för att vara svartsjuk, kontrollerande och aggressiv....

Anklagad för att vara just den typen av människa som jag själv ser på med förakt.

Detta bankades in i huvudet på mig efter varje övernattning på annan ort, efter fester där jag inte fick följa med och efter resor med nya "vännen" så till den milda grad att jag slutligen trodde på det och nästan bestämde mig för att göra slut på livet.

Tackar de högre makter vänner utgör.


Faktum är att sedan december 2016 har jag haft en "rumskamrat"

En som visserligen ständigt mellan anklagelserna om svartsjuka bedyrade heligt att det bara var mig hon ville leva med.

Planerade till och med in i det sista att försöka skaffa barn.

Men under tiden pågick ett intensivt dejtande, husletande och kärleksbrevsskrivande mellan frun och den nya "vännen".

Det sorgliga i hela historien är dessutom att frun bedragit sin nya vän under tiden. Då hon förmodligen, som jag uppfattar det, förklarat att det är slut med mig sedan länge och att hon bara håller på att ta sig ur det hela.

Nya "vännen" har uppenbarligen trott på detta men in i det sista har frun hållit fasaden hemma och planerat framtid med mig, barn med mig, ombyggnad med mig, resor med mig .....hela tiden utan att veta att jag sett alla kärleksbreven.

Till och med efter att jag slängde ut hennes saker och bad henne försvinna och hon flyttat in hos sin nya "vän" så återkom frun för att prata om att hitta tillbaka. Ha sex. Förklara att hon inte kan leva utan min närhet....


Är det bara jag som upplever detta som känslomässig tortyr?

Faktum är att jag hade kunnat leva med att frun sa åt mig; -jag är osäker på vad jag vill i livet så jag vill skiljas.

Men lögnerna! Dubbelspelet! Bedrägerierna...

Dem kan jag INTE leva med.

Vi hade inga biologiska barn gemensamt... 

Tur! säger vissa.

Själv inser jag att när man inte är biologiskt förälder men har varit med sen barnen var små så mister man inte bara frun i skilsmässan... Man har inte som helst rätt till umgänge med barnen.

Allt är upp till mammans goda vilja.

Barnen undrar så klart varför jag varit, och är, så arg och jag har förklarat....

Problemet som uppstår nu är när deras mamma, där lojaliteten ligger, konsekvent vägrar vara ärlig med hur saker och ting gått till.

Det sätter ytterligare käppar i hjulen för en öppen relation med barnen som jag inte vill ljuga för eller undanhålla sanningen för.


Hur som helst går livet vidare vare sig man vill eller inte och till slut hänger man med :)

Jag är på god väg men får inte riktigt sinnesfrid när sanningen fortfarande höljs i dunkel.

Men som pappa sa "den hoppar alltid upp och biter dig i arslet....förr eller senare"


Då kanske nya "vännen" också ser och förstår.


Krya på er!


Tidigare månad - Senare månad
Ovido - Quiz & Flashcards