Ja... Vad ska man säga.

Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset.

Offentligt.

Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig.

Det är ändå intressant att det finns de som känner sig manade att skicka sms till andra och informera om vad jag skriver här.

Det är ingen hemlig blogg.

Jag skriver inget jag inte kan stå för eller bekräfta.

Dem eller de som är inblandade i texterna har tillgång till, eller vetskap om min blogg och dess innhåll.

Således kan sådan sms egentligen bara uppfattas som försök att få igång lite mer konflikter....det går inte.

Saker är som de är och livet går vidare.