De flesta nätter har varit långa den sista veckan. Jag fick som jag tidigare nämnt två blodproppar i armen. Det gör ont som fan rent ut sagt. Så fort jag stöter i armen vaknar jag och förutom det tror jag att jag drabbats av en släng ångest och är lite rädd för att somna. Smärtan i armen har flyttat sig lite under det sista dygnet och nu gör det inte bara ont i armen utan även i armhålan och bröstmuskeln på vänster sida... Har tid hos läkarna imorgon, eller ja, idag på förmiddagen. Tills dess får jag leva med att ha lite svårt att andas oavsett om det beror på ångest eller propp.

Förutom att jag mår dåligt över detta, kallsvettas, mår illa och har ångest så är det fortfarande en slemmig typ som ringer och trakasserar kvinnan jag ska gifta mig med och försvårar dessutom möjligheterna för mig och min dotter att på något vis bli sams så vi kan bygga upp vår trasiga relation igen. Det kommer tyvärr inte att hända förrän saker och ting är utredda ifråga om telefonterror och elaka blogginlägg.

Som tur är sparades ju alla gamla kommentarer när de gjorde om den här bloggen och numera presenteras ju alla ip-nummer som varje kommentar kommer ifrån. Numera är det alltså aningen enklare än tidigare att göra polissak av nämnda beteende.

Tyvärr ändrar det inte det faktum att jag har en kvinna som är olycklig för att någon ringer ideligen och är elak över telefon och ändå försöker hon vara stark för min skull när jag mår som jag gör nu. Jag känner att jag inte kan vara så sjuk som jag faktiskt känner mig för att jag måste stötta min blivande fru när hon mår som hon gör på grund av tidigare nämnda telefonsamtal. Ingen av oss känner att vi räcker till men ändå.... INGEN AV OSS KOMMER ATT SLUTA KÄMPA!

Jag kommer att bli frisk. Det är jag övertygad om. Telefonsamtalen kommer att ta slut så småning om. Det är jag också säker på. Den som skriver de elaka kommentarerna kommer att bli avslöjad tids nog. Verkligheten och sanningen har en obehaglig förmåga att hoppa upp och bita såna människor i arslet förr eller senare.

Såg mig själv i spegeln för en stund sen och konstaterade att jag ser ut som en tvättbjörn... Eller snarare som jag gjorde på halloweenpartyt jag var på häromveckan. Ungefär som en zombie tagen ur en Michael Jacksson video.

Huvudvärken gör att texten hoppar när jag skriver så jag ger mig här och går upp och lägger mig och stirrar i taket på mitt sovrum. Kanske får jag vila lite innan det är dags att bli tröstad för min ångest eller för att trösta min älskade när hon får ett nytt idiotsamtal.

Önskar ingen att uppleva det vi har blivit utsatta för i nästan ett och ett halvt år nu och inte heller det jag går igenom nu.

God natt folket vem ni nu än är.

S