Ja, som vanligt sitter jag uppe alldeles för länge på nätterna... Denna gången för att jag har så jädra ont så att jag hela tiden vaknar av det när jag väl lyckas somna. Förutom den anledningen är jag konstant yr och trött för att värktabletterna jag fått har den verkan på mig. Trots att de är starka har jag fortfarande vansinnigt ont i min arm.

Jag har två proppar, blodproppar då alltså, i min vänstra arm och det gör, som jag nämnde ovan, så fånigt ont att det är rent onödigt. Smärta känner man ju, om jag förstått det rätt, för att man ska förstå att något är fel. Men för min del räcker det alldeles utmärkt med att det bara gör lite, lite ont för jag fattar ganska snabbt. Nu har jag tagit reda på felet och behandlar det så då undrar man ju varför det ska fortsätta göra så ont att inte ens värktabletter hjälper? Onödigt som sagt!

Fars dag kom och gick.

Den tillbringade jag på min soffa, mestadels sovande. Förmiddagen när jag var någorlunda vaken tog jag hand om mina bonusbarn. De är bara fyra och sex år gamla men de var duktiga och anpassade sig efter mitt tillstånd. De vet att jag inte mår så bra och jag tror att det var därför de skötte sig så utomordentligt bra och lyssnade och gjorde som de blev tillsagda utan gruff och bråk hela tiden. Fantastiskt!

På eftermiddagen skulle vi åka och hämta min blivande fru, barnens mamma, på hennes jobb men innan dess hann vi plocka fram penna och papper så de fick rita en teckning som de skulle ge sin pappa dagen till ära. Teckningen glömde vi naturligtvis hemma när vi for men de kom på att deras pappa tycker himla mycket om choklad så vi stannade på vägen hem och köpte lite sånt som de fick gå in och leverera till sin far. Barnen var glada och deras pappa blev glad.

Väl hemma brassade jag lite stroganoff på en korv och sen var det dags för soffan igen. Denna gången med lite Pettsson och Findus-film. Det är inga långa stunder jag orkar just nu. Ska lägga mig på soffan en stund till trots den sena timman men sen tänker jag smyga upp och krypa ned under täcket bredvid in älskade blivande och försöka sova igen.

Sov gott alla ni som läser och grattis på er alla pappor där ute!

 

Ann-Sofie

9 november 2009 08:39

Älskade Stefan!

Det skär i mitt hjärta att se hur dålig du är och ett tag där insåg jag hur skört livet är, du var så dålig min älskade.
Nu är du någorlunda på fötter igen och vi är här för dig hela tiden, vi din familj.
Teckningen lillsessan gjorde till dig igår på "pappornasdag" gjorde hon med kärlek och inlevelse. Vi älskar dig så!

Din Anjovis!

http://mittinnersta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja... Vad ska man säga.   Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset. Offentligt. Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig. Det är ändå intressant ...

Så ligger jag på soffan igen.... Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt. Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden. Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.   Samtidigt ...

      Det fanns en gång en "flicka" som var så himla förälskad i sin man. Politiskt engagerad var hon med.... Sosse var hon visst. Tills "flickan" åkte lite rutchkana på några regnbågar. I slutet på den regnbågen stod en annan "flicka" som...

Länge sen jag skrev här.... Livet tar ibland ovanliga vändningar. Jag blev egen företagare först med café och sen med smide och montage... Det första gick mindre bra och det andra tar verkligen fart. Jag har tidigare skrivit om min förra skilsm...

Nu är det jul igen... Tog mig en titt på statistiken innan jag bestämde mig för att skriva. Konstant samma fyra som håller koll på om jag skrivit något nytt... Hej på er och god jul! Kanske dags att skaffa sig ett nytt intresse!?   Även Fanto...