En gång var jag tillsammans med en person i hela 16 år. Jag tillbringade i stort sett varenda timma på dygnet med samma person förutom de timmar vi var tvugna att gå till en arbetsplats. På gott och ont. Ett val jag gjorde. Många saker händer ju mellan två personer som lever så tätt inpå varandra och dem ska jag undvika att gå in på här.

En sak som dock förbryllar mig är relationen mellan personen jag levde med och min egen mor. Under alla år var de två som katt och hund. De avskydde varandra och var inte sena att upplysa mig om detta faktum när en av dem inte var i samma rum. Jag kan lugnt påstå att språket som de använde om varandra, när någon av dem talade med mig om respektive person, inte var nådigt. Jag var nog dålig på att upplysa dem om att jag inte var intresserad av sådana intriger men det hör inte hit.

Människan jag levde med var den som var mest påstridig. Det gick så långt att hon förvägrade sitt barn att träffa sina farföräldrar under en mycket lång tid. Nästan två år. Jag gjorde inget åt saken vid tillfället. Jag var lojal mot min "andra hälft". Tokigt! Visserligen var detta hat från min sambo mest riktat mot min mor och kanske var det just därför jag inte gjorde mer motstånd mot avståndstagandet.

Min mor har under min uppväxt regelbundet låtit mig förstå hur besvärlig jag varit och hur besviken hon var över att jag inte föddes som flicka. Hon har ju alltid önskat sig en dotter. Hon har öppet kritiserat mig inför vänner och bekanta och jag har förstått nu att hon dessutom lade skulden på mig när en av hennes rishögar till bil totalhavererade och hon behövde låna pengar till en ny. Min mor och hennes mor har tillsammans suttit och talat om för mig vilken odåga jag är och i samma mening upplyst mig om att jag blir mer och mer lik min far för varje år som går och på det viset låtit mig veta vad deras gemensamma åsikt om honom var. Ja, jag kan ge oändligt många exempel på vad min mor sagt och gjort mot sin son. Dessa nämnde jag mest för att belysa vilken relation vi har haft genom åren. Jag tror för övrigt inte att jag var mer besvärlig än någon annan tonåring på åttiotalet.

Hursomhelst avskydde ovan nämnda kvinnor varandra och var som sagt inte sena med att låta mig veta detta.

Nu, tre år efter att jag separerat/skiljt mig från min före detta verkar dessa två kvinnor anstränga sig oerhört mycket för att hålla kontakten med varandra. Idel vänliga ordalag och hälsningar byts mellan de två.

Vad jag undrar är om de kommit fram till att de har en gemensam "fiende". Kan det kanske vara så att två kvinnor som hatat varandra öppet och som enbart har mig som gemensam nämnare kan finna en gemenskap i att de har eller har haft en relation med mig? Skrämmande...

Ännu mer skrämmande är att båda dessa kvinnor verkar ha gjort till sina livsuppgifter att göra livet surt för mig och den familj jag försökt skaffa mig ett liv med nu och som jag skulle vilja att mina barn är delaktiga i.

Det kommer förmodligen inte att hända delvis på grund av ovan nämnda kvinnor...

Imorgon är en annan dag!

Imorgon ska jag åka till Ystad med Fru Bodström!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström göra bruk av sin bröllopspresent!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bo på spa!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bo i lyxsvit!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bada jacuzzi!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström äta god middag på hotell!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström njuta av livet och varandra!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bara vara!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström önska att alla kunde ha det som vi har det!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström tänka, bara lite granna, på alla goda vänner vi har för...

Imorgon ska Herr och Fru Bodström vara för upptagna med att må himmelsk bra och vara tacksamma för att kunna tänka för mycket på alla goda vännerna!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström sova gott!

Nu, ska Herr Bodström släppa tangentbordet och förflytta sin lekamen från stolen till sängen på ovanvåningen där härliga Fru Bodström ligger naken och väntar....

Adjöken!

S

 

Ann-Sofie

15 december 2009 10:16

Fina Stefan!
Vi är många som ser hur svaga de båda är. Låt dem leka i sin sandlåda ;)
Din pappa vänder sig med all säkerhet i sin grav.
Älskar dig!

http://mittinnersta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja... Vad ska man säga.   Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset. Offentligt. Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig. Det är ändå intressant ...

Så ligger jag på soffan igen.... Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt. Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden. Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.   Samtidigt ...

      Det fanns en gång en "flicka" som var så himla förälskad i sin man. Politiskt engagerad var hon med.... Sosse var hon visst. Tills "flickan" åkte lite rutchkana på några regnbågar. I slutet på den regnbågen stod en annan "flicka" som...

Länge sen jag skrev här.... Livet tar ibland ovanliga vändningar. Jag blev egen företagare först med café och sen med smide och montage... Det första gick mindre bra och det andra tar verkligen fart. Jag har tidigare skrivit om min förra skilsm...

Nu är det jul igen... Tog mig en titt på statistiken innan jag bestämde mig för att skriva. Konstant samma fyra som håller koll på om jag skrivit något nytt... Hej på er och god jul! Kanske dags att skaffa sig ett nytt intresse!?   Även Fanto...