.....Tomt.

Eller snarare för mycket tankar kanske. Det är så mycket som pågår för tillfället som jag inte riktigt kan samla mina tankar kring.

Svårt att sålla bort det oviktiga från det viktiga. 

Sorg....

Sorg över relationer jag önskar var annorlunda. Min mor som hela min uppväxt låtit mig veta att hon egentligen ville ha en dotter och hur besviken hon är över det faktum att jag är av motsatt kön. Inte svårt att begripa att den relationen är något ansträngd. Det har jag nästan förlikat mig med så här halvvägs genom livet.

Mina barn som brutit sig loss... Av olika anledningar hör jag av dem olika mycket. Jag önskar det var mer..... Kanske kommer jag på hur jag ska lösa detta.

Sorg över den vendetta som någon roar sig med att driva mot mina nära...

Över att någon försöker övertyga min livskamrat om att bara för att jag inte ville ha fler barn så kan jag inte sörja de två små vi förlorade i ett missfall härförleden.

Sorg över att människor kan vara så nedriga!

Förundran över hur människor resonerar...

Samma människor som kallat mig sjuk i huvudet trots att motsatsen är dokumenterad, kan berömma en annan person för att den "kommer ut ur garderoben" med en eller två dokumenterade störningar.

Glädje känner jag när jag tänker på de jag har omkring mig. Min kära Ann-Sofie som är synnerligen irriterad över att jag är vaken klockan två på natten men som blir lika glad när hon inser att jag faktiskt lyckats skriva något här....tror jag! Hennes två små som skänker mig en viss lycka när de låter mig veta hur mycket de tycker om mig.

Mina trofasta hundar är, trots irritationsmoment, trofasta och en tröst att finna om man lägger sig på köksgolvet när man försöker få klarhet i den förvirring som ibland är.

Glädje över alla nya vänner jag fått och likaså de gamla. En hel del verkar komma på besök snart. 

Tyvärr kommer inte vissa och gud ske lov inte andra!

Imorgon börjar en liten flicka skolan. Första skoldagen! Det är en ära att hon bett om att jag ska närvara trots att jag egentligen inte har där att göra. Hennes far instämmer i att jag inte har där att göra. En inställning som jag tror mig veta kommer att slå bakut förr eller senare.

Oavsett om jag följer henne in på skolgården eller inte så är det jag som kör henne dit och det är en lika stor ära. Lycka till lilltjejen!

Nu ska jag gå ut på min trappa och röka min cigarr och tänka på två tillfällen för tio och tretton år sedan när två andra barn förväntansfullt höll mig i handen på väg till första skoldagen. Lyckliga och nervösa i sensommarvärmen.

Jag är lycklig i mitt hus i "Änglamarken". På min trappa där jag kan sitta i månskenet och puffa på en romdoftande cigarr och tänka på det som varit och det som kommer och bara vara i detta nu.

Hoppas alla sover sött och om inte, gå ut på trappan om ni har en och titta upp på himlen, blunda, andas in och njut av att ni lever.

God Natt.