Så sitter jag plötsligt här igen... Mitt i natten. Alldeles för sent! Klockan är 1.21 i skrivande stund och jag får ingen ro. Jag tror jag provar med en stund på trappan. Strax tillbaka!

Såja, tillbaka.

Vet inte riktigt var jag ska börja idag. Det går långt mellan mina bloggar men jag antar att det är som jag är ovan kanske. Eller så beror det på att jag mer eller mindre jobbar dubbelt för tillfället. Har ju fått en fast anställning på en arbetsplats som inte lämnar något övrigt att önska. Men så har jag ju min "inneboende". En flicka som tillfälligt mellanlandat i vårt hem i väntan på nytt boende.

Sen har vi ju huset. Huset som jag på något vis blivit ett med. Blod, svett och tårar har det blivit men det är värt varenda droppe. Fint blir det vill jag säga. Det började med en kåk lika splittrad och rörig som jag själv efter en uppslitande skilsmässa. Sen ramlade en liten solstråle in igenom de neddragna persiennerna i huset som kommit att följa min personliga utveckling de senaste två åren. Ann-Sofie, kära Ann-Sofie som trots sin pedantiska ådra står ut ( men bara lite "tannagnissel") med byggröran och mina misstag och efterföljande dåligt humör.

Trappan är på plats som sagt. Det har den varit i några dagar nu men nu är den även i "våg". Det vill säga den står som den verkligen ska. Med femkilos handslägga och garagedomkraften fick jag med mycket möda pjäsen på plats alltmedan min inneboendesatt i soffan och undrade hur hon skulle få tag i sin kudde och skulle hon någonsin se sin kudde igen för trappan kommer aldrig att komma på plats och slutligen säger hon att hon nog hinner flytta innan trappan är på plats och då kommer hon aldrig mer att få se sin kudde igen. 

Tålamodsprövande?? Ja, en aning. Efter ytterligare ett avslutat arbetspass lyckas jag hinna till byggshopen och inhandla en dörr som skulle placeras där det en gång fanns en vägg till toaletten. Eftersom trappan är flyttad fattas det en rejäl bit "vägg" till det som en gång var vårt badrum men som nu är något slags kombinerad huvudentré och toalett. 

En kräftskiva med många inbjudna gäster är planerad i en inte alltför avlägsen framtid och besökarna blir säkert oändligt lyckliga om faciliteterna har väggar och tak. Tid är med andra ord en bristvara för tillfället. 

Alltmedan arbetet med att regla upp en ram, som jag kunde skruva fast den nya dörrkarmen i, fortgår och jag ideligen får brottas med mig själv i mina försök att tygla mitt humör för att jag hela tiden sågar av mina reglar på fel ställe får jag svara på diverse frågor från min tillfällige gäst. 

"Sätter du in en dörr?"

Jag försöker vara pedagogisk och ställer en motfråga: Vad håller jag i handen?

Svaret blir: "En dörr" varpå jag utropar med något för gäll röst, JA, en dörr!

 Det blir tyst några sekunder och sen öppnar damen ifråga munnen igen och ställer nästa fråga: "Sätter du in en dörr?" (Biter mig i tungan. Biter mig i läppen. Försöker svälja tungan. Bestämmer mig för att ignorera frågan.

Då är det tyst en liten stund och jag får faktiskt in dörren på plats och återigen står hon där nyfiket och tittar på vad jag gör och då kommer frågan: "Ska det inte vara någon vägg där vid sidan om dörren?" 

Jag har inte tagit med alla kommentarer och frågor för jag utgår ifrån att du, käre läsare, är en intelligent person med slutledningsförmåga nog att förstå att det räcker med brottstycken i det här fallet.

Under pågående förhör försöker jag mäta avstånd mellan tak och golvregel för att sedan såga till några som jag kan skruva fast där emellan. Mätningen går bra men själva sågandet, ja, själva sågandet går åt samma håll som Saddam Hussein med USA´s arme i hasorna. Låååååångt under jorden! 

Vad jag försöker säga är att reglarna blir för korta. 

Hur som helst går ett dygn och jag kommer hem ifrån jobbet igen. Nu är det söndag och så sent på eftermiddagen att inget får gå fel eftersom alla byggbutiksarbetare och deras fackförbund anser att man ska vara ledig efter en viss tid på söndagar.

Vid exakt den tidpunkten tar jag det felaktiga beslutet att samla mina krafter och slutföra regelverket på vägg nummer två. Brukar man säga att historian upprepar sig? Här gör den det i alla fall! En trött Stefan kan tydligen inte avbryta sitt arbete för att sedan återuppta det där han slutade utan missöden.

Jag börjar återigen mitt arbete och är glad i hågen. Denna gången är det så att varje gång jag ska ut genom dörren för att hämta något så står tidigare nämnda person där och vi krockar varje gång. Nu kommer avbrott nummer ett: Min bättre hälft har gjort middag. Ett välkommet och välsmakande avbrott men dock ett avbrott. Jag återupptar arbetet och försöker ignorera mumlandet jag oavbrutet hör från rummet intill. Jag förstår till slut att någon behöver låna toaletten. Naturligtvis får man det och tjugo minuter senare kan jag sätta igång igen. Jag gör hål i väggen som blir kratrar som man ändå inte får in en plugg i och är ganska frustrerad när det går upp för mig att mumlandet har satt igång igen. Nytt tjugominutersbesök och strax efter det har jag mätt färdigt och ska på att såga reglarna till denna väggen. Mummel, mummel, dusch, mummel, mummel, hur lång tid, mummel, mummel, aldrig duscha igen? Mummel, mummel, snart färdig? Och så händer det IGEN! 

Jag sågar av fyra reglar tjugoen centimeter för kort och kan inte använda dem i väggen.

Världen snurrar. Tankar virvlar i den snurrande världen. Tankar om skrik, om att sparka på något som far iväg och för oljud när det krockar med något annat. En vilja att slå pannan mot den skrovliga nyputsade väggen. Luften i rummet tar slut och jag inser att jag under en evighet har andats in alltihop och då vänder jag mig till den lilla damen och säger: Skynda dig in i duschen och sen vänder jag mig till min älskling som sitter i soffan och låter "PRFFFFFF", för att hon försöker kväva ett gapskratt bakom handen som hon pressar hårt mot munnen, och säger att nu kör jag till vännerna i grannbyn och ber om två cigg. Det sista sägs med ett visst eftertryck som indikerar att jag nog behöver både cigg och biltur för att lugna ner mig och för att inte bli galen.

Det är med andra ord med huset och renoveringen som med mig....

Det var kaos för några år sen men sakta och säkert har jag reparerat mig själv och huset och ibland på grund av mig eller andra omständigheter så blir det lite fel men det är inte värre än att man kan ta ett litet steg tillbaka och tänka efter och då blir det oftast rätt när man försöker på nytt.

Det kan inte sägas ofta nog hur lyckligt lottad jag är som begåvats med en kvinna som kan älska mig som hon gör och som har överseende med mina brister och fel. Det är en ledsen kvinna som imorgon behöver lite stöd. Hennes trogna följeslagare dog idag med en högljudd pust. Ett litet vinande och sen blev det tyst trots vissa återupplivningsförsök var den tyst och stilla och slutligen fick vi helt enkelt konstatera att vi är tvugna att köpa en ny dammsugare ovanpå mina eländiga misstag.

Jag tror det var Krister Björkman som så klokt sjöng att "imorgon är en annan dag" och banne mig om han inte har rätt i det!!! Det är ju faktiskt en annan dag imorgon. Då tänker jag försöka göra bara nästan samma sak som idag fast utan misstagen då förstås.

Nu väntar trappan på mig... Jag ska sitta där en stund igen och titta på den sovande byn mitt i "Änglamarken" och bara andas klar, lantlig nattluft innan jag kryper ner mellan lakanen, bredvid min kvinna.

God Natt ni prinsar och prinsessor över era drömmar och god natt alla ni som förtjänar en sådan.

 

Ann-Sofie

10 augusti 2009 13:21

Älskade Stefan!
Jag skrattar så jag gråter när jag läser. Du är fantastisk och det är JAG som har haft tur...eller så är det så fantastiskt att vi BÅDA har haft en löjligt stor dos tur som har mött varandra.
Nu återgår jag till att sitta här och lyssna på dig när du sjunger, svär, kallar kärleksfullt på mig, spottar och fräser över diverse byggmaterial och framförallt låter löjligt lycklig!
Älskar dig!

http://mittinnersta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja... Vad ska man säga.   Det finns ju alltid en risk, eller flera, med att lufta sina tankar och känslor på det här viset. Offentligt. Det är ju inte alla som håller med mig. Det är inte ens något jag förväntar mig. Det är ändå intressant ...

Så ligger jag på soffan igen.... Det är söndag och lugnet sprider sig om än tillfälligt. Veckan som gått och veckan som följer är fyllda av måsten och borden. Stort jobb, långt hemifrån och mycket som ska ordnas och förberedas.   Samtidigt ...

      Det fanns en gång en "flicka" som var så himla förälskad i sin man. Politiskt engagerad var hon med.... Sosse var hon visst. Tills "flickan" åkte lite rutchkana på några regnbågar. I slutet på den regnbågen stod en annan "flicka" som...

Länge sen jag skrev här.... Livet tar ibland ovanliga vändningar. Jag blev egen företagare först med café och sen med smide och montage... Det första gick mindre bra och det andra tar verkligen fart. Jag har tidigare skrivit om min förra skilsm...

Nu är det jul igen... Tog mig en titt på statistiken innan jag bestämde mig för att skriva. Konstant samma fyra som håller koll på om jag skrivit något nytt... Hej på er och god jul! Kanske dags att skaffa sig ett nytt intresse!?   Även Fanto...