Till alla er som har åsikter om hur jag eller min fru lever våra liv, ett enkelt budskap. Har ni inget nytt att komma med eller en åsikt med någorlunda substans i så HÅLL KÄFT OCH KONTAKTA OSS INTE MER!

Vissa säger att de saknar mig och andra säger ingenting alls. Tyvärr är det så att det är inte mig de saknar utan bilden av mig som någon annan målat upp.

Kära lilla du som kallar dig min mor... Jag vet att du numera läser våra bloggar.

Min fru, som för övrigt heter Ann-Sofie och inte Mi.. eh.. Susanne som du kallade henne på vår bröllopsmiddag, är inte intresserade av att prata med någon som öppet inför våra vänner på vår bröllopsmiddag behandlar oss så illa.

Därför hör jag inte av mig!

Vad gäller mina barn som jag ständigt saknar så det gör ont i hela kroppen.... Det finns inget att säga om det mer än att MIN telefon är MIN telefon och den har ALDRIG tillhört någon annan än mig. I alla fall inte förrän någon annan började hjälpa till med telefonräkningen. Den enda som gör det är min Fru och då är det fan i mig HENNES telefon med!!!!!!

Tyvärr skulle man kunna säga.

Natt är en mörk tid.

En mörk tid som stundtals sträcker sig över dygnets alla timmar...

Det är natt nu och jag har ruttnat och dött...

Likt fågel fenix har jag uppstått på dygnets andra sida...

Där är det ljust!

Fantomen är död, Länge Leve Fantomen!

Det finns säkert många i landet och övriga världen som liksom jag lämnat ett trasigt och ganska sjukligt förhållande bakom sig. Vissa klarar det bättre än andra. Personligen var jag trasig en lång tid efter och det krävdes kraft och hjälp ifrån andra för att komma tillbaka på banan. Jag är skyldig många ett tack, ett stort tack för det.

Andra människor i min närhet har ägnat sig åt intrigerande och opportunism och har på så vis inte bara svikit mig som vän utan även min före detta fru och står således inte särskilt högt i kurs hos mig men jag har gått vidare och skriver endast om dessa företeelser i mitt tidigare liv när någon via telefon, sms eller blogginlägg, påminner mig om dessa.

Något jag skrev i min förra blogg väckte ont blod hos flera. Jag har fått inlägg och försvarstal för en specifik person som jag inte nämnt vid namn eller ens antytt vem det är. Den personen behöver verkligen inte försvaras för det klarar den personen utmärkt själv. I vilket tillstånd den personen befann sig vid det specifika händelseförlopp jag beskrivit eller vad som föranledde omtalad olycka har jag inte gått in på i detalj. Jag skulle kunna göra det! Och jag skulle kunna göra det utan att skämmas det minsta med tanke på vad som FORTFARANDE pågår men som jag, nittionio av hundra dagar, oftast klarar av att ignorera.

Vid tillfället när det omskrivna olycka skedde var jag, som någon påpekar, först på plats. Detta TROTS att jag hade all anledning att låta bli. Jag är av naturen sådan att jag inte lämnar människor i sticket när de sitter riktigt illa till. Jag har inte ens förväntat mig ett tack.

Jag jobbar extremt hårt på att inte vara arg. Skulle jag ägna mig åt att vara arg för alla oförätter jag som så många andra råkar ut för skulle jag inte göra annat än att gå omkring och vara arg. Däremot är jag förbannat trött på att aldrig få vara ifred. 

Att ALDRIG få två dagar i rad då inte någon påminner mig om, eller talar om för mig, vad som skrivs om mig på facebook eller vad en eller annan person nyligen sagt om mig. Uteblir dessa rapporter så kan man ge sig fan på att telefonen ringer och så har någon, som säger sig stå mina barn eller min före detta nära, något elakt att säga om min nuvarande fru. En följd av detta beundrasvärt ihärdiga men fula beteende är att jag inte vågar eller orkar ha kontakt med mina barn ens om de skulle vilja det vilket jag i dagsläget starkt betvivlar.

Ensamhet har jag upplevt!

Det har jag upplevt under min uppväxt så fort min far inte var hemma.

Ensamhet upplevde jag när min far dog och min enda nära släkting var lika oförstående inför min sorg som hon var känslomässigt otillgänglig när jag var barn.

Ensamhet upplevde jag de sista fem-sex åren i mitt tidigare äktenskap.

Kanske kommer jag att uppleva ensamhet igen, vem vet?

Kanske blir det när min älskade fru ger upp och inte längre klarar trycket från den "påhittade" anonyma telefonisten som vräker ur sig "sanningar" om mig och elakheter om henne.

Kanske blir det tidigare än någon av oss tror...eller inte.

Det är väl själve fan om man inte får ge uttryck för vad man känner, tycker och tänker när man gång på gång blir kränkt.

Vad gäller mina barn och huruvida de blir glada av att läsa vad jag skriver här eller inte är inte en oviktig fråga.

Mina barn är vuxna nu.

De har genomlidit många bråkiga nätter och dagar. Ibland har det berott på mig och ibland på någon annan. Detta hoppades jag skulle få ett slut om jag avbröt äktenskapet med en människa som uppenbart var lika skadlig för mig som hon ansåg att jag var för henne.

Jag hade fel. Det tilltog och det har inte tagit slut än. Den enda skillnaden är att så många fler utkämpar ett slag som jag inte ens anser att jag är delaktig i längre. De slår dessutom mot några som inte ens var med på den tiden.

Illa, illa, illa.

Mina barn och jag har idag INGEN kontakt med varandra. I det ena barnets fall har jag ett hum om vad det beror på men i det andra barnets fall måste jag erkänna att jag inte har en aning. Jag kan dessutom inte ta reda på det heller då jag varken har telefon nummer till det barnet eller e-postadress eller ens en gatuadress. Vidare har jag bestämt mig för att jag inte längre konverserar med någon av dem, om de mot förmodan skulle "höra" av sig, via mail eller sms.

Det är så lätt att gömma sig bakom text. Då behöver man på något vis inte ta ansvar för att det man säger har effekter på motpartens känslor. Det vill jag sätta stopp för och därför tänker jag vänta på ett telefonsamtal. Jag kanske får vänta tills jag dör och då har ju både jag och barnen förlorat en stor bit av oss själva men då de valt att inte ha kontakt med mig får jag respektera det.

De är som sagt vuxna.

Huruvida jag vunnit på lotto eller inte är ovidkommande. Jag bor på landet långt ifrån affärer och arbetsplats och pendlar flera mil om dagen. Om jag betalt bilen med vinst från lott eller lån från bank eller om någon som anser mig godhjärtad nog bestämt sig för att hjälpa mig köpa den här bilen spelar föga roll.

Kontentan är att jag behöver en bil och kan inte lägga tusentals kronor på att laga en bil om och om igen för att den kanske ska fungera.

Jag är glad åt att jag för första gången i mitt liv kan få lov att äga en helt fungerande bil som jag kanske inte behöver oroa mig för om den tar mig hela vägen till jobbet eller bara halvvägs.

Jag är förbannad.

Jag är förbannad på att människor har så jävla svårt att acceptera att jag får vara glad och lycklig ibland. Att jag tycker att det finns en ljusstrimma i mitt liv...

Är det så att min glädje ger andra människor rätten att kommentera det spydigt eller ge mig fingervisningar och nässkrivningar då lever jag fan i mig hellre ensam!

Tro mig, jag klarar det för jag har funderat länge och pratat med många, både proffesionella och amatörer, och jag har inget idag som jag behöver skämmas för eller be om ursäkt för. Alla har vi gjort misstag men tydligen har människorna i mitt tidigare liv bestämt sig för att jag ska få äta upp mina för evigt oavsett om jag var skulden till dem eller inte.

DET RÄCKER NU!

VÄNLIGEN MEN BESTÄMT.

STEFAN BODSTRÖM

Jaha, så var det dags igen.

Mitt jobb "flyttade" så nu är jag och sju andra arbetslösa. Arbetslös är ett diffust begrepp och för mig innebär det oftast att jag inte har fast anställning men jobbar lika många timmar som en heltid i alla fall. Måndag morgon bär det iväg till ny arbetsplats med stort behov av vikarier. Det är spännande.

En annan gammal sak som ska ut är min bil som jag lyckats göra konstgjord andning på i snart två år efter att någon jag kände körde den rakt igenom ett dike och sen genom ett kraftigt trästaket innan den stannade i en hästhage. Många skador uppstod som aldrig riktigt gått att hitta förrän det är för sent... Slangar slets sönder och mycket annat. Nu ser det i alla fall ut som om det är dags att avyttra den till förmån för en nyare "kärra". Trots pysande vacuumslangar och dålig bromsservo har motorn jag stoppade i den förra året gått fint men ikväll, när jag varit i affären, såg jag att jag dessutom har ett platt bakdäck och inget reservdäck. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över och nu köper jag varken fler delar eller däck till den.

Svärföräldrarna som bor 16 mil längre bort än vad min egen mor gör kör ner i två bilar imorgon och lämnar kvar den ena så vi har något att åka runt i medan vi letar nyare bil. Vissa människor är helt enkelt så godhjärtade och förväntar sig ingenting i retur. Otroligt!! Heder åt dem.

Nu ska mina hundar rastas i snödrivorna utanför min dörr och sen är det ryggläge som gäller för familjen Bodström.

Sussa sött.

S

För första gången sen jag var tjugo år gammal, om man bortser från när jag blev pappa, känner jag att jag ser ljust på framtiden igen.

Inte ens fyllda fyrtio och jag har redan två vuxna barn som mer eller mindre lämnat boet. Ett kraschat äktenskap bakom mig men ett nytt, fantastiskt, liv med en underbar fru framför mig.

Tiden går fort när den inte går sakta!

Jag har insett att jag är värd så mycket mer än att låta någon annan tala om för mig vad jag kan eller inte kan. JAG väljer vad, eller vem, som är bra för mig eller inte.

En gång i tiden lät jag någon annan ta sådana beslut åt mig. Jag rättade mig efter vad någon annan ansåg att jag borde tycka. Så många färre advokatmöten det kunde blivit i vårdnadstvisten om min son om jag inte gjort som någon annan tyckte vid vissa tillfällen.

Två år av min relation till min far tappade jag på samma sätt. Jag lät någon annans tycke styra mina åsikter och mina handlingar.

Hur kan man vara så korkad!?

Hursomhelst vaknade ju jag till slut och tog mig i kragen så pass att jag kunde lämna det där bakom mig. Sen kom min älskade Ann-Sofie och tog mig lite till i kragen... Eller, nej! Hon stöttade mig så jag kunde rycka upp mig det sista snäppet med. En fantastisk handling och tålamodsprövande vill jag lova.

Det händer saker i mitt liv nu. Positiva saker. Många förändringar, både stora och små. Det finns två eller tre personer som inte delar min lycka men som jag gärna hade delat den med. Tyvärr gör de vad jag kommit att kalla en "Stefan" det vill säga; De upprepar mina misstag. Åtminstonde verkar det så.

Alla har rätt till sina misstag och alla har rätt att ta sig ur dem på egen hand.

Så får det vara och när den tiden kommer är min dörr öppen. Var den dörren är återstår att se... Kanske i en annan del av landet än den är nu.

 Man vet aldrig så noga när man inte är säker på vad man inte vet.

Nu är det mitt i natten studerande Fru Bodström har både jobbat och läst läxor och gick därför och lade sig lååååångt före Herr Bodström.

Det är dags för mig att göra henne sällskap. Tätt intill i vårt mysiga sovrum.

Livslågan är tänd igen och brinner stark i mitt bröst.

Stefan är mitt i livet och njuter av varje sekund!

Fem minuter till framför min braskamin sen tassar jag upp för trappan, som inte står där den stod, till min fru som väntar mig och som jag längtat efter hela dagen.

God natt kära vänner!

Sov sött och dröm blött.

Poff

2010

För mig som är född på sjuttiotalet låter det fortfarande lite sciens fiction när jag hör det årtalet.

Nu är vi där om mindre än ett dygn!

2010... Året då jag fyller 40. Det ser jag fram emot. Då ska jag ha en fest för nära och kära som blir lika kul som festen vid mitt bröllop.

Vad gäller mina barn vet jag inte vad som händer... Det kan ju knappast bli sämre än det varit detta året. Ingen som önskade god jul och jag tvivlar på att någon av dem önskar mig ett gott nytt år imorgon heller.

Gott nytt år till er mina barn!

Jag har inga problem att önska mina barn det men jag får ju göra det här tragiskt nog. Jag vet ju i alla fall att önskningen når fram här.

Huset blir "färdigt" i en rasande takt nu. Innan jul snickrade jag färdigt rummet som fortfarande var som en vind. Nu har vi spacklat och målat och lagt golv och till och med oljat det så att det är lätt att torka av och fint att titta på. Nu ska BARA listerna på plats på hela ovanvåningen och i badrummet och i hallen och i.... Nä det var BARA de ställen jag redan räknat upp ja.

Varför är det så svårt att slutföra just den biten? Jag har hört det från andra med... "Kommer inte listerna på plats med detsamma så kommer de aldrig på plats."

Här ska de på plats men först ska jag gå och köpa dem. Haha.

Sen ska allt vara färdigt minsann.

Å andra sidan smids det ju redan planer för utbyggnad men det blir en senare fråga.

Nytt tak ska införskaffas och läggas under 2010 är förhoppningen.

Om det går ska köket byggas ut i samma veva men det beror lite på hur mycket byggmaterialet kostar och om jag får det nya jobbet jag har sökt.

Ytterligare en resa till Egypten står på listan över saker att göra nästa år.

Framför allt ska det precis som detta året bli ytterligare ett år i en skön tillvaro med min nyblivna Fru Bodström och alla våra gamla och nya vänner och bekanta.

Det har tagit mig tre år sen jag reste mig ur askan av vad som borde varit ett liv och med hjälp av min älskade Ann-Sofie har livet bara blivit bättre och bättre och det ser inte ut som om det kommer att ändra sig.

Nyår har i många år varit en ångestfylld högtid som nästan känts sorglig. Ett nytt år... Ett år äldre... Farliga raketer och mycket fylla... Huga! Detta måste undvikas!

Jag har insett att det var inte mina känslor inför den här högtiden. Den jag levde med hyste dessa känslor så starkt i så många år att jag började tro att även jag tyckte så. Jag hade fel.

Nyår är en högtid som är värd att fira. Jag är på väg in i ett nytt tidevarv med lite mer erfarenheter och lite, lite mer visdom än tidigare. Det är en lycklig tid att gå till mötes. Hand i hand med min fru och övriga som vill dela vår lyckliga samvaro.

Jag har återknutit kontakter med människor som under min uppväxt betytt mycket för mig men som drog sig undan under de mörka sexton åren jag tvingades bryta med mitt förflutna och sky alla nya bekantskaper.

Min kära vän A tillika gudfar åt min son finns i mitt liv igen. Gamla skolkamrater hör av sig och jag upptäcker att jag inte bara får prata med dem utan uppmuntras att göra det och att umgås med dem.

Det känns fan som att resa sig... Pånyttfödd! Som Phenix ur askan.

Jag är har ett liv igen och jag välkomnar alla som vill dela det och glädjen med mig!

Jag tror jag sagt det förut men det kan inte upprepas tillräckligt många gånger.

Sent på natten nu... Eller tidigt på morgonen. Det beror på hur man ser det.

Nu ska den här mannen i alla fall snart klättra uppför trappan till min sköna kvinna som ligger och väntar på mig i vår sköna säng och sova.

Innan dess ska jag ställa mig i dörren och ta ett bloss och titta på mitt Äsperöd som jag kommit att älska. Utanför dörren är himlen stjärnklar. Det är fem minusgrader och den nyfallna snön ligger som ett pudertäcke över marken.

Kalla den Änglamarken!

Slut för i år men Gott nytt på er allihop och god fortsättning!

Nästa år hoppas jag ni följer med i forsättningen på vår resa tillsammans in i framtiden både läsare och vänner.

God natt och krama varandra i trafiken!

S

Så har det då blivit juldagen. Dagen efter julafton. Fast jag firade förstås julafton dagen innan dopparedagen.

Tillsammans med svärföräldrar, kusin D, bonusbarnen och min kära fru Bodström åt vi en mastig julmiddag från ett julbord som var späckat med god mat och dryck.

Tomten kom på besök... Tomten växte fram ur granen som står på gräsplanen utanför vårt hus och barnens ögon var stora som tefat.

Lyckat, vill jag säga, är en underdrift av stora mått.

Självaste julafton, den riktiga, firades med fru och kusin. Mestadels i soffläge mellan måltiderna medelst tv-tittande. Skönt vill jag lova.

Idag ska vi ta oss iväg till Ystad och titta lite på bio. Världens genom tiderna dyraste filmproduktion har vi fått höra. Det ska minsann bli intressant. I synnerhet som det påstås att den dessutom är oerhört kritisk till USAs inblandning i Irak.

Lite mat och lite pyssel till och sen bär det iväg.

I övrigt undrar jag bara hur fan det kommer sig att två vuxna barn som har telefon men inte lämnar ut sina nummer och som har msn och facebook inte kan förmå sig att bara skicka en liten julhälsning. Illa!!!

God fortsättning även på er ändå... Hoppas ni har det förbannat bra!

God Jul och God Fortsättning alla ni andra som förtjänar det!

Stefan

Nu bär det strax iväg!!! :o)

Det ska bli häääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär
ligt!

Hinner inte mer... Det blir mer blogg en annan dag.

Hej hopp gummipropp!

S

En gång var jag tillsammans med en person i hela 16 år. Jag tillbringade i stort sett varenda timma på dygnet med samma person förutom de timmar vi var tvugna att gå till en arbetsplats. På gott och ont. Ett val jag gjorde. Många saker händer ju mellan två personer som lever så tätt inpå varandra och dem ska jag undvika att gå in på här.

En sak som dock förbryllar mig är relationen mellan personen jag levde med och min egen mor. Under alla år var de två som katt och hund. De avskydde varandra och var inte sena att upplysa mig om detta faktum när en av dem inte var i samma rum. Jag kan lugnt påstå att språket som de använde om varandra, när någon av dem talade med mig om respektive person, inte var nådigt. Jag var nog dålig på att upplysa dem om att jag inte var intresserad av sådana intriger men det hör inte hit.

Människan jag levde med var den som var mest påstridig. Det gick så långt att hon förvägrade sitt barn att träffa sina farföräldrar under en mycket lång tid. Nästan två år. Jag gjorde inget åt saken vid tillfället. Jag var lojal mot min "andra hälft". Tokigt! Visserligen var detta hat från min sambo mest riktat mot min mor och kanske var det just därför jag inte gjorde mer motstånd mot avståndstagandet.

Min mor har under min uppväxt regelbundet låtit mig förstå hur besvärlig jag varit och hur besviken hon var över att jag inte föddes som flicka. Hon har ju alltid önskat sig en dotter. Hon har öppet kritiserat mig inför vänner och bekanta och jag har förstått nu att hon dessutom lade skulden på mig när en av hennes rishögar till bil totalhavererade och hon behövde låna pengar till en ny. Min mor och hennes mor har tillsammans suttit och talat om för mig vilken odåga jag är och i samma mening upplyst mig om att jag blir mer och mer lik min far för varje år som går och på det viset låtit mig veta vad deras gemensamma åsikt om honom var. Ja, jag kan ge oändligt många exempel på vad min mor sagt och gjort mot sin son. Dessa nämnde jag mest för att belysa vilken relation vi har haft genom åren. Jag tror för övrigt inte att jag var mer besvärlig än någon annan tonåring på åttiotalet.

Hursomhelst avskydde ovan nämnda kvinnor varandra och var som sagt inte sena med att låta mig veta detta.

Nu, tre år efter att jag separerat/skiljt mig från min före detta verkar dessa två kvinnor anstränga sig oerhört mycket för att hålla kontakten med varandra. Idel vänliga ordalag och hälsningar byts mellan de två.

Vad jag undrar är om de kommit fram till att de har en gemensam "fiende". Kan det kanske vara så att två kvinnor som hatat varandra öppet och som enbart har mig som gemensam nämnare kan finna en gemenskap i att de har eller har haft en relation med mig? Skrämmande...

Ännu mer skrämmande är att båda dessa kvinnor verkar ha gjort till sina livsuppgifter att göra livet surt för mig och den familj jag försökt skaffa mig ett liv med nu och som jag skulle vilja att mina barn är delaktiga i.

Det kommer förmodligen inte att hända delvis på grund av ovan nämnda kvinnor...

Imorgon är en annan dag!

Imorgon ska jag åka till Ystad med Fru Bodström!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström göra bruk av sin bröllopspresent!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bo på spa!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bo i lyxsvit!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bada jacuzzi!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström äta god middag på hotell!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström njuta av livet och varandra!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström bara vara!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström önska att alla kunde ha det som vi har det!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström tänka, bara lite granna, på alla goda vänner vi har för...

Imorgon ska Herr och Fru Bodström vara för upptagna med att må himmelsk bra och vara tacksamma för att kunna tänka för mycket på alla goda vännerna!

Imorgon ska Herr och Fru Bodström sova gott!

Nu, ska Herr Bodström släppa tangentbordet och förflytta sin lekamen från stolen till sängen på ovanvåningen där härliga Fru Bodström ligger naken och väntar....

Adjöken!

S